Apple har gjort det igen.

Här om dagen presenterade Apple med Steve Jobs, Scott Forstall och Phil Schiller i spetsen ännu en revolutionerande produkt. Världens starkaste varumärke blir ännu starkare när man presenterade iPad, en multimediaplatta som fyller ut mellanrummet mellan en laptop och en smartphone. Ambitionen som man har arbetat med på Apple är att skapa en produkt som erbjuder fantastiska möjligheter att surfa, hantera e-mail, titta på och dela med sig av foto, se film, spela musik, spela och läsa böcker. Själv tycker jag ju att min MacBook hanterar dessa områden briljant och min iPhone är inte långt efter. Skillnaden mellan de båda är givetvis storleken på skärmen.

Behövs då iPad? Jag var ytterst tveksam tills jag har sett presentationen av den och insett vad det är och vad den erbjuder. Det är en grym produkt helt enkelt. Inte helt nödvändig att köpa men jag lär göra det i vilket fall. Vad tilltalar mig med den tänker säkert vänner som brukar vara skeptiska till allt Apple tar sig för. Den är väldigt behändig och i precis lagom storlek jämfört med en laptop, för att ligga i soffan och t.ex surfa på nätet, att visa foto för andra och framför allt att använda som skiss- och ritblock. Samtliga applikationer i iTunes App Store funkar rakt av i iPad. Man kan välja att köra dem i originalstorlek så som de viss på iPhone eller så kan man fylla ut skärmen på iPad utan att för den sakens skull förlora kvalité på grafiken. Vidare kommer mängder med skapare av apps ta fram och skräddarsy applikationer för iPad. En sådan är t.ex Brushes. En applikation som jag redan använder i min iPhone där jag kan sitta och teckna direkt i telefonen. Jag kan bygga bilder i lager och använda mängder av olika tecknings- och målningsverktyg. Nackdelen med iPhone för denna aktivitet är storleken på skärmen och där blir iPad glimrande perfekt.

Apple har även gjort om sitt paket med kontorsprogram, iWork, i en version för iPad. Detta ger möjlighet att arbeta med presentationer, kalkylark och annat på ett helt annat och väldigt lättillgängligt sätt. Jag tänker mig in i situationen att jag reser och har min iPad med för att titta på film i vettig storlek under restiden. Där och då kanske jag får en idé som jag genast vill skriva ner och spara. Givetvis kan jag använda papper och penna men iPad ger en helt ny dimension till detta då jag med programmen i iWork-paketet kan dra idén till en färdig skapelse eller med t.ex Brushes eller SketchBook (ett annat bra ritprogram för iPhone) göra en skiss på en bildidé. Jag ser fantastiska möjligheter med iPad.

Ytterligare en finess med iPad är att man kan medans den laddas i sitt ställ låta den köra bildspel av ens foto precis som en digital fotoram kan redan idag. Med en smart multimediaplatta får man på köpet en digital fotoram i en bra storlek. Priset på iPad blir i USA från $499 och det känns verkligen överkomligt för denna produkt. Vad den kommer att kosta i Sverige återstår att se längre fram i år när den kommer hit. Bara en digital fotoram i den storleken och med samma schyssta grafikprestanda kostar knappa 3000 SEK. Jag gillar iPad och tycker den är underbart cool och verkligen en produkt som fyller ett utrymme som jag i ärlighetens namn inte ens fundera på tidigare. Utrymmer mellan en laptop och en smartphone är fyllt. Fyllnadsmassan heter iPad and I like it.

Se presentationen av iPad.
Se reklamfilm för iPad.

Magical & Revolutionary Device at an Unbelievable Price

Jobba hemifrån

Idag jobbar jag hemifrån. Har som bekant och handspriten till trots,
dragit på mig en förkylning. Det har sina uppenbara fördelar med
denna arbetsmiljö. En skön fotölj med fotpall, riktigt gott kaffe i
koppen och skön musik på stereon är väldigt najs. Att dessutom
kunna jobba utan de störningar som man normalt har i ett öppet
kontorslandskap är för mig som hörselhandikappad ett underbart
privilegium.

Det enda jag saknar med att jobba hemifrån är en åtkomst till min e-
post på jobbet samt servern där alla filer ligger. De detaljerna går
att lösa med en Secure Id. Jag skulle kanske ta och fråga om jag kan
få en sån.

Nu är det dags för en ny dos Echinagard. Inte gott men
förhoppningsvis helande.

Förkyld

Då har jag åkt på min första förkylning under hela hösten och
vintern. Väldigt ovanligt. Vid den här tiden på året brukar jag
vara inne på den tredje eller fjärde förkylningen under årets
mörka period. Handspriten som vi har använt flitigt hemma sen slutet
av augusti bevisar verkligen vikten av att ha en bra handhygien för
att minska benägenheten att dra på sig förkylningar och influensa.
Så jag har således spriten att tacka för en ovanligt frisk höst och
vinter.

Snöstorm

Idag var det inte helt enkelt att köra hem från jobbet. Den dryga 1,5
milen tog 40 minuter. Plogbilarna körde allt vad de kunde men vägarna
fylls snabbt av snödrev igen. Måste vara ett jobb som i dessa
situationer känns hopplöst.

Depeche Mode, Malmö Arena

Året var 1981 och jag var i den lilla staden Hastings på Englands södra kust. Det var mitt konfirmationsläger. Under de fyra veckorna jag var där slog synthpop genom stort i England. Om jag sluter ögonen kan jag fortfarande känna extasen jag kände på det lite sjabbiga discot ovanpå en pub där jag för första gången svettades ymnigt till Depeche Mode (DM) och framför allt låtarna New Life och Just Can't Get Enough. Vilka minnen!

Dagens DM spelar inte gärna låtarna av Vince Clarke så låtarna från den första plattan Speak & Spell (1981) är sällsynta tyvärr. Detta till trots hade jag inom mig en liten förhoppning om att just ikväll, måndagen den 25 januari i nådens år 2010, skulle de framföra New Life och extasen skulle inte veta några gränser. Jag hade åter blivit 15 år och förmodligen fällt ett antal tårar.

Men… Nej…

Konserten var riktigt bra ändå. Givetvis finns där många låtar jag hellre hade viljat höra än de som de framförde. Å andra sidan kan man inte begära att en hitmaskin som DM ska framföra alla sina hits på en konsert. Är ju bara The Boss som pallar ösa i fyra timmar.

Låtarna som spelade var i ordning: In Chains, Wrong, Hole to Feed, Walking in My Shoes, It's No Good, A Question of Time, Precious, World In My Eyes, Insight, Home, Miles Away/The Truth Is, Policy of Truth, In Your Room, I Feel You, Enjoy the Silence, Never Let Me Down Again, One Caress, Stripped, Behind the Wheel och som avslutning Personal Jesus.

En underbar kväll med några av synthpopens gudar. Amen.


Ljusshowen var helt fantastisk. Oerhört fascinerande.


Sjung publiken, sjung! David Gahan får publiken i gungning.


Martin Gore framförde ett par nummer enbart ackompagnerad av piano. Snyggt, finstämt, starkt och riktigt bra. Skulle lätt ha kunnat bli några pausnummer men Gore var i högform och levererade.


Martin Gore.


David Gahan.

Spellistan på Spotify. Tack cecnei.

Om än bara lite så alltid något

Köp den, klicka här.

Vi kan inte göra mycket, men vi kan göra lite. Här får du dessutom lite bra musik som tack för ditt bidrag.

Valet 2010

Igår kväll lyssnade jag på debatten mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin på SVT Agenda. Som vanligt kastar man verbal skit på varandra. Känns som något politiker mer eller mindre slentrianmässigt gör. Den som vill veta vad de verkligen står för gör sig icke besvär, du får ändå aldrig veta allt du vill. Dock slog det mig att jag i valet verkligen måste engagera mig mer i politiken för att bilda mig en uppfattning och en övertygelse om vad jag tror på och vilket parti som bäst företräder mina tankar och åsikter. Anledningen till att jag insåg detta var fru Sahlins utspel och löfte om höjda skatter och att jämställa pension med lön.

Som det är idag betalar jag cirka 60 % av det jag tjänar på ett fotojobb till olika skatter. Jag anser det redan vara alldeles för mycket. Mer rimligt vore att jag får behålla åtminstone hälften av det jag tjänar på ett jobb. Den övertygelsen kommer jag aldrig att rucka på. Om jag ska betala mer i skatt lär det bli svårt att motivera varför jag ska jobba överhuvudtaget som enskild företagare. I den frågan står jag solklart på regeringens sida och delar i synnerhet Moderaternas åsikter. Det måste på alla sätt löna sig att jobba.

Det leder osökt tankarna vidare på dem som av olika anledningar inte kan jobba. Där ger jag mitt stöd till regeringen för åtgärderna man har genomfört men samtidigt kan jag tycka att man kunde ha gjort det med lite större omtanke. Nu slår det verkligen hårt mot de få som är oförmögna att arbeta. De lär knappast själva ha valt den situation de befinner sig i och jag anser det fel att straffa dem för det. Men helt klart har regeringens åtgärder givit en effekt som jag uppskattar, den har fått en massa fuskare att tvingas resa sig från sofflocket och börja jobba. Systemet i Sverige har varit på tok för slappt och inbjudit till fusk. Jag anser att ett mycket hårdare kontrollsystem med ordentliga utvärderingar och tester skulle införas för att så få fuskare som möjligt skulle slinka genom nätet och de som verkligen är sjuka skulle få det så drägligt som möjligt. Sjukdom är definitivt inte något som man väljer.

En intressant detalj i frågan om sjukskrivningar och förtidspension är att Sverige under den förra regeringen hade världens högsta sjukfrånvaro. Nu är siffrorna nere på en nivå som vi hade på 1950-talet då Sverige industrialiserades och var ett av de mest välmående och expansiva länderna i världen. Media är idag en maktfaktor och de har valt att lyfta fram enskilda individer som tyvärr drabbas helt fel av de hårdare reglerna. Detta tror jag gör att gemene man får en skev bild av verkligheten. Jag minns när karensdagen avskaffades under andra halvan av 1980-talet. På den tiden arbetade jag på Electrolux som kollektivanställd produktionspersonal. Jag stod på ett löpande band och producerade handgräsklippare. Den måndagen då karensdagen inte längre fanns hade vi nära nog dubblerad bemanning på monteringspositionerna. Det visade sig att antalet anställda hade ökat så mycket efter hand genom åren på grund av att folk blev sjuka lite som det passade. Att vara ledig varje fredag eller måndag ger ju en förlängd helg utan inkomstbortfall och det var många oärliga som satte det i system. Företaget tvingades säga upp folk för att få balans i organisationen. Helt galet och en omedelbar följd av att folk hade satt i system att fuska. De som nu verkligen drabbas borde i första hand rikta sin ilska till fuskarna och inte till regeringen. Pengarna som systemet förfogar över är begränsade och man kan inte fortsätta att leva över sina tillgångar, något måste göras.

Sahlin orerade även om hur fel det var med systemet regeringen har infört med skattelättnader för det gjorde att höginkomsttagare tjänar ännu mer och ökar klyftor i samhället. Jag förstår inte alls hennes uttalande. Ett skattesystem måste ju bygga på procent. Det kan omöjligt bygga på fasta avgifter. Hur skulle det funka? Om du har en hög lön betalar du mer i skatt men samtidigt blir eventuella lindringar också större. Har du en lägre lön betalar du mindre i skatt och får lägre lättnader. Helt logiskt enligt mig, man kan inte få mer pengar än vad man bidrar med. En procentsats är rättvis att det sedan i reda pengar fördelas olika är enbart ett logiskt resultat av enkel matematik. Men givetvis grundar sig uttalandet i Socialdemokraterna och vänsterns åsikt att det är fult att tjäna pengar. I deras perfekta värld skulle säkert alla jobba för samma lön oavsett yrke och kompetens.

Nästa söndag är det stor partiledardebatt i Agenda. Programmet börjar då redan klockan 20.00. Jag funderar allvarligt på att lyssna på det då också. Efter min första kontakt med valrörelsen 2010 står det dock helt klart att den sittande regeringen får min röst.

Simskola

Idag inledde jag mitt söndagsexperiment med att försöka lära ut frisim till ett gäng presumtiva triatleter. Jag har YouTube-studerat tekniken Total Immersion Swimming Freestyle och försöker förmedla den filosofin även om jag själv inte kan den tekniken så bra. Under min aktiva tid som simmare tävlade jag aldrig över sträckor längre än 100 meter och tekniken för sprintdistanser skiljer sig från den man använder vid långdistanssimning.

Det blev inte mycket frisim för min del sett till antal bassänglängder räknat men syftet idag var att introducera tekniken och simsättet för gruppen. Nu har mycket vatten flutit under broarna sen jag var aktiv simmare så det var lite knepigt och svårt att hitta rätt pedagogik för att förmedla det hela. Samtidigt var det väldigt stimulerande och roligt. Är en sann drivkraft och morot att se om jag lyckas att få dem att simma frisim på ett bättre och mer effektivt sätt än tidigare. Vissa av dem hade aldrig simmat frisim alls tidigare. På sätt och vis lika förenklande som försvårande. Enklare för att de inte har några förutfattade meningar om hur det ska gå till, svårare för att de inte har minsta lilla grund att bygga på. Jag tycker dock att alla visade en strålande motivation och gjorde var och en framsteg på sitt individuella sätt.

Det var förvånande mycket folk som motionssimmar i Högevallsbadet en söndagsmorgon klockan 09.00. Jag trodde aldrig att det skulle vara så många. Folk dricker på tok för lite en lördag i Lund nu för tiden… ;-)

Det stod snabbt klart för mig att jag inte kommer att kunna träna frisim och samtidigt lära ut tekniken till en grupp människor. Nästa söndag kommer jag därför att vara där när de öppnar 08.00 så att jag hinner med ett långdistanspass frisim innan gänget dyker upp. Jag vill fokusera på att försöka lära de andra och det gör jag inte genom att ligga och simma själv. Dessutom kommer jag från nästa tillfälle mer att undervisa dem individuellt då de har så skiljda förutsättningar.

I filmklippet kan du se tekniken Total Immersion Swimming Freestyle utövad till perfektion. Jag lovar att den killen kan simma hur länge som helst. Visst ser det enkelt och behagligt ut.

Vinterbilder

Här är en kall vinterbild från kustremsan mellan Lomma och Bjärred. Om du vill se fler bilder från denna fotosession, klicka på länken: http://www.jprod.se/lommawin/

När jag denna dag kom ner till havet såg jag en isjakt segla fram och tillbaks mellan Bjärred och den sista långa bryggan innan Lomma beach. Nyfikenheten blev oemotståndlig och jag gick till de båda gentlemännen som ägnade sig åt att segla sträckan fram och tillbaks. Det visade sig att en av dem hade köpt ritningar på en isjakt för sex år sedan. För fem år sedan var isjakten färdigbyggd. Idag var det premiärtur. Han var lycklig som ett barn på julafton och jag tror mig ana att hans ögon tårades en aning när han entusiastiskt pratade om upplevelsen. Vilken glädje!

Man måste ta till vara på de få vinterdagar vi får under en livstid i Skåne.

Säsongsstart

Äntligen väder, äntligen doft av läder, äntligen rullar bollen igen… Frasen är skriven av Nisse Hellberg och den är väl egentligen mer skriven med den allsvenska hemmapremiären i tanke än säsongspremiären i form av den första träningsmatchen. Nå väl. En bra låt som väl beskriver de känslor vi fotbollsälskare drabbas av då det äntligen blir dags.

Idag var det så säsongspremiär för det mest framgångsrika fotbollslaget i Sverige. Av olika anledningar kunde jag inte vara på plats utan fick nöja mig med att följa matchen på datorn och livesändningen som Sydsvenskan bjöd på. Niklas Skoog var bisittande kommentator. Bara en sån sak. För motståndet stod HB Køge.

I veckan har den gamle hjälten och legenden Joseph Elanga tränat med Malmö FF. Jag är oerhört kluven till detta och följde honom så noga jag kunde i den halvlek han fick på sig att visa vad han kan och kommer att tillföra laget. I den andra halvleken ersattes Elanga av Rasmus Lindkvist som också provspelar just nu och konkurrerar om samma plats. Ingen av dem kommer att peta Ricardinho men nu hade han oturen att skada sig och kommer kanske att missa inledningen av Allsvenskan 2010. Elanga imponerade mest men jag hade gärna sett honom visa mer av sina offensiva takter än han visade. I första halvlek spelade vi med sorgekant till vänster i form av Elanga och Aubynn. De hade ett bra samarbete. Absolut.

Tack och lov sliper jag ens fundera över vem av de två som ska erbjudas kontrakt men personligen ser jag heller Rasmus Lindkvist. Anledningen är att Ricardinho definitivt var en av de bästa vänsterbackarna i Allsvenskan förra säsongen, om inte den bästa till och med. När han är tillbaks kommer den av Elanga och Lindkvist som fått kontrakt, att få nöta bänken. I det läget känns en ung Lindkvist som ett bättre alternativ än 31-årige Elanga. Jag har svårt att se Elanga ta en petning en längre tid och med tanke på vilket strul det har varit kring honom tidigare i både MFF och Brøndby tycker jag att det är ett dumt risktagande. Lindkvist är en påläggskalv och vem vet han kanske blir årets Jasmin Sudic.

Matchens första halvlek var väl okej för att vara en träningsmatch. Den andra halvleken krävde en rejäl kopp starkt kaffe. Dock såg det lovade ut trots att Roland Nilsson gick runt på samtliga 19 spelare i truppen för dagen. Positionsspelet i försvaret imponerade efter bara tre veckors försäsongsträning. Backlinjen spelade bra. Hela 2044 åskådare på plats på Malmö IP. En riktigt bra siffra i ett iskallt Malmö den 23:e januari. Malmö FF skänkte en tia per åskådare till Haiti så det blev drygt 20 himmelsblå papp in på det kontot.

Matchen slutade 5-1 efter mål av Ofere, Halsti, Ofere, Ålen och Hamad.

Personal Jesus

Your own personal Jesus
Someone to hear your prayers
Someone who cares

På måndag är det äntligen dags för konserten jag har sett fram emot sen sensommaren då biljetterna släpptes och köptes - Depeche Mode i Malmö Arena. Igen, tack som fan Percy. Jag älskar dig. Den senaste veckan har jag med en åsnas envishet gett mig den på att närma mig Sounds of the Unverse, den senaste plattan från Depeche Mode. Min disciplinerade ambition till trots med genomlyssning minst två gånger om dagen, har plattan inte letat sig in i mitt inre. Där är fragment, eller låtar kanske jag ska skriva, som får känslorna att glöda en aning innan de falnar. Låten Wrong är inte fel. Nej, den är faktiskt riktigt bra. Den får mina känslor att glöda och den blir bara bättre och bättre. Bland resterande 25 låtar från plattan är det enbart ytterligare två som jag ser potential i, men inte en potential som är hållbar. Jag kommer garanterat inte att prata om låtarna In Chains och Peace om några veckor.

Hoppas och tror att låtlistan på måndag inte innehåller mer än en, högst två, låtar från senaste plattan. Det är inte några live-låtar överhuvudtaget. Drömmen för mig är att de spelar New Life och ger mig få en minneskick tillbaks till Hastings 1981 då Depeche Mode slog genom i England - jag var där när historia skrevs - och vi dansade oss toksvettiga till den låten och några av de andra grymma tidiga hitsen. Tyvärr är dagens Depeche Mode väldigt återhållsamma med Vince Clarks låtar så det stannar nog vid en våt dröm.

Igår rotade jag genom en hög med gamla foto och fann bland annat det ovan denna text. Bilden är på mig från 1984. Jag och en av mina då bästa vänner Nisse, höll hov hemma hos honom i Sibbhult. Vi fotograferade, slabbade i mörkrum, lyssnade på synth, drack dansk pilsner och dansk akvavit. Härliga minnen från en svunnen tid. R.I.P Nisse, jag glömmer dig aldrig trots att vi bara fick tre år tillsammans.



Under dagen idag har en teckningsidé plågat mina tankar och tidigare ikväll satte jag mig vid ritbordet och såg till att få idén ur huvudet och ner på ett papper via vänsterhanden. Teckningen är en hyllning till en av de bästa låtarna ur Depeche Mode modernare låtarkiv - Personal Jesus. Jag tackar Martin Gore för att han skrev den låten i precis den tappning den har. Om han hade valt en annan religionsförknippad figur typ han den onämnbare som man inte får teckna, hade jag förmodligen dinglat ifrån minareten i moskén på Rosengård upphängd i ett snöre runt klockspelet.

Så tack Martin, tack som fan - my own personal Jesus…

Skärpning Jens, börja skriva nu då…

Jag skäms. Vad är meningen med att ha en blogg om man inte ser till att underhålla den? Hmmm. Nada. Nu har det gått en på tok för lång tid sen jag senast skrev något eller publicerade en bild. Kan inte annat än att be om ursäkt till mina trogna läsare. Förlåt, båda två. Nu har jag dock bestämt mig för att bli aktiv igen. Bloggen ska leva. Länge leve bloggen!

Vad har då hänt sen sist? Ja massvis så klart. År 2009 tog slut och ersattes av det som vi på Tetra Pak kallar "The Year of Help Desk" på grund av att det interna telefonnumret till datasupporten är 2010. Så låg nivå är det på våra skämt på jobbet…

I december var jag i Malmö Arena och tittade på samt fotograferade Supercross och Freestyle Motorcross. Om du kikar på mitt företags hemsida har du kanske sett bilderna annars kan du kolla på dem på följande länkar: Supercross och FMX. Döm mig inte för hårt, det var första gången jag fotograferade den typen av motiv. Svårt och utmanande men fantastiskt roligt.

Nyårsafton avnjöts i sällskap med gamla vänner, kära vänner och nya vänner. Vi var hemma hos oss. Jag fick verkligen till maten och vinet som kompletterade de olika rätterna. Middagen blev optimal. Vi firade tolvslaget vid Långa Bryggan i Bjärred. Det var iskallt och stjärnklart. En fascinerande upplevelse att se fyrverkerierna över både Malmö och Köpenhamn samtidigt. Året började bra.

Sen gick jag och fyllde år. Måste uppdatera bannern på bloggen. Lägger en påminnelse om det i telefonen. Kanske sker redan ikväll då jag får några kvalitetstimmar för mig själv när övriga familjen är på teaterföreställningen Banankontakt i Lund. Några timmar med en flaska vin, en Mac, Photoshop, bra musik på hög volym och ett öppet kreativt sinne. Härligt!

Nu i dagarna har jag efter tips från min Internetvän Pierre Pox gått och skaffat mig Twitter. I högermarginalen av bloggen ligger en liten ruta som visar mina tweets. Du får kanske scrolla lite neråt för att se den. Anledningen till att jag gick med är för att Pierre tipsade mig om att man kan följa fotografer och annat relaterat för att få tips. Sagt och gjort, jag skaffade Twitter och började söka folk att följa i deras twittrande. Nu följer jag några av mina gurus och ledstjärnor bl.a Scott Kelby, Rufus Deuchler och Jason Levine. De twittrar om fototips, Photoshoptips och allt annat som hör den digitala fotovärlden till. Ett briljant och löjligt enkelt sätt att få bra tips att komma till mig istället för att jag ska behöva söka efter dem. Rufus och Jason är evangelister på Adobe och reser världen runt och föreläser om företagets produkter. Rufus är mer generellt kompetent i det grafiska paketet som Adobe erbjuder. Jason är Photoshop. Jag har varit på tre av deras föreläsningar och kan starkt rekommendera dig att ta chansen om den dyker upp. Kompetenta som få samt oerhört skickliga och underhållande föreläsare.


Good shit!

Till helgen ska jag se till att få klart en del bilder som har släpat efter i turordningen på grund av annat och viktigare. Du kan se fram emot bilder från Walking with Dinosaurs - förlåt Mange för att det har tagit snart tre månader att få dem klara - samt lite bilder från en vintervacker Bjärredskust.

Lev väl.