Gräddbulle är smaskens

Darth Vader Jr

Stolt som en tupp

Oscar har fått en ny cykel. En 16". Nu åker hans gamla 12" ut på Blocket. Som du kan se på bilden är han stolt som en tupp och glad som en lärka.

Elstängsel?!?

Tetra Pak är ett fängelseområde!

Lund State Prison Barracks No. 314C

Om en dryg vecka ska vi in i en annan barack. Jag kommer att få en egen cell vilket känns underbart. Att sitta många i ett rum är en plåga för oss hörselskadade. Tyvärr blir det bara en tillfällig internering i denna barack. I maj ska vi in i en enorm ny barack som består av ett lika stort öppet kontorslandskap. Jag säger redan nu fy fan.

Maskeraddags

Idag är det maskerad på dagis. Oscar är grymt nöjd med sin dräkt.

Studiofotografering

Jag är på kvällskurs i Connys studio för att lära mig mer om ljussättning. Det är en fascinerande vetenskap.

Kusin Ebba fyller tre

Hon fick bland annat en cykel.

Klara för våren

Våra fruktträd har nu blivit klippta efter konstens alla regler av ett riktigt proffs. Hundra spänn i timmen. Han var klar med fem träd på fyra timmar. Någon som vill ha telefonnumret till honom? Våra fruktträd hade inte blivit beskurna på tio år och såg hemska ut. Nu är de perfekta. Tack Horst.

Lärare

Oscar visar Blåsan och Luffe hur man spelar Nicke Nyfiken på Playstation 2.

Träning för både kropp och själ

När Marie-Louise hade kommit hem idag bytte jag om till mitt löparställ, snörade på löparskorna och gav mig ut på en joggingrunda. Det var en helt underbar seneftermiddag. Solen höll så sakta på att gå ner och jag beslöt mig för att springa en del av sträckan längs med hela Bjärreds kuststräcka från Långa bryggan i söder till fågelreservatet i norr.

Ju närmare Långa bryggan jag kom desto mer fascinerad blev jag av färgprakten på solnedgången. Solen var verkligen som en enorm fullmogen och oerhört läcker Jaffa. Jag sprang på promenadstigen längs havet och vidare på den lilla asfalterade sträckan vid småbåtsbryggorna och fullkomligt glömde bort tid och rum. Det var bara så underbart härligt att njuta av den vackra solnedgången och de fantastiska färgerna. Ibland önskar man att man kunde få fram sin kamera med ett knäpp i fingrarna.

Nåja, jag sprang där och njöt som sagt. Såg solen sjunka ner bakom Köpenhamns skyline och lämna efter sig ett läckert färgspektrum på himlen. Då vaknade jag upp ur min trance och insåg att jag hade sprungit rätt mycket längre än vad jag hade planerat. Min hjärna funderade men tankarna på vart jag skulle springa slogs bort då jag såg siluetten av det nedstängda Barsebäck torna upp i mitt synfält. I samma synfält såg jag några av Köpenhamns kolkraftverk spy ut sin skit rakt upp i himlen. Vinden drev skiten in över Sverige. Man kan ju undra vem som borde ha protesterat mot energianläggningar egentligen. Säga vad man vill om kärnkraft, men det bidrar inte till den globala uppvärmningen och ej heller till sotsvarta fasader, bilar och lungor.

Danskjävlar...

När jag åter kom ur mina egna tankar som i vild galopp skenade iväg i någon slags intern energidebatt, insåg jag att jag hade kommit ända fram till fågerlreservatet vid Lödde ås mynning. Det här var ju inte så smart. Här finns inte en enda väg hem som är kort.

Tidigare idag hade jag och Martin upptäckt att man med sitt Google-konto kan logga in i Google Maps och där skapa egna kartor i vilka man kan rita ut sträckor och beräkna resrutter. Oerhört smidigt. Jag passade på att mäta ut några olika sträckningar som jag kan tänka mig att springa.

På grund av detta visste jag att jag hade sprungit drygt 4 km när jag var vid fågelreservatet. Min hjärna var förmodligen helt slut dels efter den livsnjutande upplevelsen med solnedgången och dels med sin interna energidebatt, för jag beslöt att fortsätta att springa hem via Löddesnäs. Dumma, korkade Jens...

Efter 50 minuter var jag hemma. Helt slut. Nu har jag precis kollat på Google Maps hur lång den rundan är som jag sprang för några timmar sen. Shit, det var knappt 8 km. Inte så konstigt att jag känner mig helt mörbultad i benen.

Värkande benmuskler till trots, det är underbart skönt så här i efterhand och upplevelsen med solnedgången är en sån som man bär med sig länge. Jag är så tacksam för att bo i en så vacker miljö som vi gör.

La dolce vita.

Ny dator beställd!

Idag beställde jag en ny dator och nu sitter jag otåligt och väntar på att få den. Jag vet att det lär dröja minst två veckor innan den kommer, men jag är otålig ändå. Vill ha den nu!

Det är en vacker 24" iMac med en 2,8 GHz Intel Core 2 Extreme processor, 4 GB ram och 1 TB hårddisk. Trådlös mus och tangentbord givetvis. De läckra multimediahögtalarna JBL Encounter samt en Time Capsule på 1 TB för backup och lagring.

Nu står det 2-2 i den interna datorkampen hemma mellan den ljusa och den mörka sidan. Fast lägger man till iPod Movie och iPod Shuffle som vi också har hemma leder den ljusa sidan med 3,5-2,5.

Ja, vår iPod Shuffle är inte vit, den är orange så den är bara halvljus...

Ett fyrfaldigt leve för dagens 40-åring

Idag är det 40 år sedan Gibson Flying V kom ut. Gitarren slog dock inte genom med full kraft förrän en viss herr Hendrix började använda den. Jag vet inte om Gibson har gjort det för att hylla Jimi Hendrix men de har i vilket fall en psykadelisk variant av Flying V som man kan sälja via deras online shop. Surfa gärna in och titta. Fantastiskt läckert lackerad!

http://www.gibsoncustom.com/inspiredby/JimiHendrixV.html

Tänk så många härliga band som har skapat sitt klassiska gitarrljud med hjälp av Flying V. Judas Priest är ett och deras ylande gitarrer är svåra att ta miste på.

United, united, united we stand

United we never can fall

Ah, underbara minnen strömmar upp i mitt huvud från en för mig och min älskade kusins sköna kassettbandsinspelningar för si så där 30 år sen. "Have you seen Roadrunner run förbi?" Ha ha ha... En klassiker, eller hur Peter.

Fantastiskt fånigt favorittidsfördriv

En ögonblicksbild från det helknasiga spelet som vi hittade igår. Vi och vi...

http://www.skt-products.com/contents/hikkoshi.html

Inte fullt så rälig

Dock kvarstår faktum - man håller sig lätt för skratt vid användandet av ebjan.

Fy fan va jag är bra, för jag har tagit studenten...

Idag fick jag besked från lärarteamet i kursen Digital bildbehandling 7,5 p på Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping att min examensuppgift har fått godkänt. De öppnade samtidigt upp möjligheten för mig att göra den slutgiltiga kursutvärderingen vilken jag gjorde omedelbart.

Nu har jag således plockat mina första akademiska poäng i livet. Att de är relaterade till Photoshop glädjer mitt hjärta oerhört mycket.

Hmmm, vad är det nu de däringa studenterna gör när de har avslutat en kurs eller skrivit en tenta? Får väl ta på min gamla sletna och färgklicksglada verkstadsoverall från tiden på Volvo, slita muttern av en flaska sprit och ge mig in i ett saligt studentrus.


Jens Rydén Photoshopakademiker, smaka på den du!

Ten down, fifteen to go

Vägningen nu på morgonen visade att jag har tappat tio kilo. Rättare sagt tio kilo och ett hekto. Då var det bara femton kvar. Jag ligger på den kurva som, om jag lyckas bibehålla en stark karaktär, kommer att ha gjort mig 25 kilo lättare per den 10 juni.

Sen får vi se om jag fortsätter och plockar några kilo till...

Utan stödhjul

Vi är ute och turas om att småspringa efter Oscars cykel. Han klarar av att hålla balansen någon meter. Övning ger färdighet. Vi ska beställa en ny och storleken större cykel till honom snart.

Årets årskort

Idag kom säsongens finaste kort. Sen någon vecka har jag även biljett till första bortamatchen . Låt säsongen börja!

Oscar testar ritbrädan

Å så här blev den första huvudfotingen

Hur har jag klarat mig utan i 15 år?

Igår köpte jag mig en ritbräda. Det blev till slut en Intous A5 istället för den A4 jag trodde mig behöva. Nu har jag precis gjort en mask i Photoshop. Jisses vad enkelt och roligt. Här har jag under 15 år suttit och skapat masker med hjälp av musen och svurit dess klumpighet åt fanders.

En stor skillnad är att jag musar med högran fast jag är vänsterhänt. Pennan sitter i den hand en penna ska vara och det gör jobbet så oerhört mycket enklare.

Tack Wacom, you´ve made my life a little better!

Åretes dyngspridare - kategorin som föll bort men uppmärksammades av pristagaren själv

Jag vet inte om det här blogginlägget verkar bittert eller andas avundsjuka, men det är i så fall inte alls min avsikt. Under alla mina år som tudelad mellan att få tillämpa min tekniska ingenjörsutbildning och viljan att utöva mina grafiska talanger och kunskaper, har jag i alla väder ställt upp för mina respektive arbetsgivare och hjälpt till med interndokument, marknadsföring och annat som egentligen har varit utanför mitt arbetsområde. Jag vet att min chef uppskattar det jag gör och jag känner absolut inte att jag behöver någon slags premiering för det. Nå väl, here we go...

**********************************************

Igår hade vi en trevlig tillställning på kontoret. Vi hade en middag som gick under namnet CIM Awards 2008. Tanken var att belöna dem som gjort något specielt, det där lilla extra, under föregående verksamhetsår.

Det var många goda skratt åt vår käre chefs lustifika nomineringar och motiveringar. En riktigt rolig kväll var det fram till dess att pristagaren för den allra sista officiella kategorin skulle hålla tacktal för att ha fått sitt pris.

Kategorin hade fått namnet "Årets företagssjäl" och motiveringen för vinsten löd "Vår historieförvaltare med ansvar att föra traditioner och högt kvalitetstänk vidare." Det var tre nominerade varav jag var den ena. Jag reflekterade inte så mycket över att den som vann på något sätt skulle göra det oförtjänt förrän denna människa öppnade munnen i något som inte ens med god vilja skulle kunna benämnas tacktal.

Människan gör ett rent personangrepp på så väl vår chef som de som fram till våren 2004 hade samma arbetsgivare som vår chef hade. Jag tappade hakan helt och måste ha sett ut som en fågelhok för kungsörnar.

Hur fan har människan mage? På vilka grunder baseras dessa påståenden? Jag kräver en ursäkt från personen i fråga, men är tämligen säker på att jag aldrig kommer att få en. Hoppas att denna kollega är beredd på att ta konsekvenserna av sitt handlande. Jag kommer aldrig att lägga två fingrar i kors för att bistå personen i fråga. Det må verka långsint och löjligt, men jag har helt enkelt fått nog av att ständigt höra ett jämrans gnäll och stå ut med falska anklagelser och lögner. Det kanske är så att vissa av oss är så jävla mycket duktigare än vad du är kära pristagare. Kanske är det vetskapen om det som gör dig så in i helvetes bitter och inskränkt.

Jag kunde inte förmå mig att applådera premieringen efter detta tacktal. Om den personen är en god representant för själen i vårt företag så vette fan om jag vill vara en del av det företaget längre.

Personen i fråga roade sig i höstas med att till tredje part sprida lögner om kollegor och före detta kollegor. Igår blev det fina personangrepp på en tredjedel av företagets anställda. Härlig företagskänsla!

**********************************************

Jag vill med anledning av ovanstående text utdela ett helt eget pris.

I kategorin "Årets dyngspridare" delar jag här med ut priset "Den gyllene gödselgrepen" till en person som med enträgen envishet och aldrig sviktande skev verklighetsuppfattning har ägnat sig åt spridandet av rena lögner om kollegor och före detta kollegor.


Varsågod och skölj!