Igår kväll lyssnade jag på debatten mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin på SVT Agenda. Som vanligt kastar man verbal skit på varandra. Känns som något politiker mer eller mindre slentrianmässigt gör. Den som vill veta vad de verkligen står för gör sig icke besvär, du får ändå aldrig veta allt du vill. Dock slog det mig att jag i valet verkligen måste engagera mig mer i politiken för att bilda mig en uppfattning och en övertygelse om vad jag tror på och vilket parti som bäst företräder mina tankar och åsikter. Anledningen till att jag insåg detta var fru Sahlins utspel och löfte om höjda skatter och att jämställa pension med lön.
Som det är idag betalar jag cirka 60 % av det jag tjänar på ett fotojobb till olika skatter. Jag anser det redan vara alldeles för mycket. Mer rimligt vore att jag får behålla åtminstone hälften av det jag tjänar på ett jobb. Den övertygelsen kommer jag aldrig att rucka på. Om jag ska betala mer i skatt lär det bli svårt att motivera varför jag ska jobba överhuvudtaget som enskild företagare. I den frågan står jag solklart på regeringens sida och delar i synnerhet Moderaternas åsikter. Det måste på alla sätt löna sig att jobba.
Det leder osökt tankarna vidare på dem som av olika anledningar inte kan jobba. Där ger jag mitt stöd till regeringen för åtgärderna man har genomfört men samtidigt kan jag tycka att man kunde ha gjort det med lite större omtanke. Nu slår det verkligen hårt mot de få som är oförmögna att arbeta. De lär knappast själva ha valt den situation de befinner sig i och jag anser det fel att straffa dem för det. Men helt klart har regeringens åtgärder givit en effekt som jag uppskattar, den har fått en massa fuskare att tvingas resa sig från sofflocket och börja jobba. Systemet i Sverige har varit på tok för slappt och inbjudit till fusk. Jag anser att ett mycket hårdare kontrollsystem med ordentliga utvärderingar och tester skulle införas för att så få fuskare som möjligt skulle slinka genom nätet och de som verkligen är sjuka skulle få det så drägligt som möjligt. Sjukdom är definitivt inte något som man väljer.
En intressant detalj i frågan om sjukskrivningar och förtidspension är att Sverige under den förra regeringen hade världens högsta sjukfrånvaro. Nu är siffrorna nere på en nivå som vi hade på 1950-talet då Sverige industrialiserades och var ett av de mest välmående och expansiva länderna i världen. Media är idag en maktfaktor och de har valt att lyfta fram enskilda individer som tyvärr drabbas helt fel av de hårdare reglerna. Detta tror jag gör att gemene man får en skev bild av verkligheten. Jag minns när karensdagen avskaffades under andra halvan av 1980-talet. På den tiden arbetade jag på Electrolux som kollektivanställd produktionspersonal. Jag stod på ett löpande band och producerade handgräsklippare. Den måndagen då karensdagen inte längre fanns hade vi nära nog dubblerad bemanning på monteringspositionerna. Det visade sig att antalet anställda hade ökat så mycket efter hand genom åren på grund av att folk blev sjuka lite som det passade. Att vara ledig varje fredag eller måndag ger ju en förlängd helg utan inkomstbortfall och det var många oärliga som satte det i system. Företaget tvingades säga upp folk för att få balans i organisationen. Helt galet och en omedelbar följd av att folk hade satt i system att fuska. De som nu verkligen drabbas borde i första hand rikta sin ilska till fuskarna och inte till regeringen. Pengarna som systemet förfogar över är begränsade och man kan inte fortsätta att leva över sina tillgångar, något måste göras.
Sahlin orerade även om hur fel det var med systemet regeringen har infört med skattelättnader för det gjorde att höginkomsttagare tjänar ännu mer och ökar klyftor i samhället. Jag förstår inte alls hennes uttalande. Ett skattesystem måste ju bygga på procent. Det kan omöjligt bygga på fasta avgifter. Hur skulle det funka? Om du har en hög lön betalar du mer i skatt men samtidigt blir eventuella lindringar också större. Har du en lägre lön betalar du mindre i skatt och får lägre lättnader. Helt logiskt enligt mig, man kan inte få mer pengar än vad man bidrar med. En procentsats är rättvis att det sedan i reda pengar fördelas olika är enbart ett logiskt resultat av enkel matematik. Men givetvis grundar sig uttalandet i Socialdemokraterna och vänsterns åsikt att det är fult att tjäna pengar. I deras perfekta värld skulle säkert alla jobba för samma lön oavsett yrke och kompetens.
Nästa söndag är det stor partiledardebatt i Agenda. Programmet börjar då redan klockan 20.00. Jag funderar allvarligt på att lyssna på det då också. Efter min första kontakt med valrörelsen 2010 står det dock helt klart att den sittande regeringen får min röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar