tisdag 13 november 2007

Fotbollsgalan 2007 - Inget utan Zlatan



Redan 2005 dissade jag Fotbollsgalan för att arrangören verkar göra allt för att förlöjliga fotbollen i form av plumpt skrivna manus där skämten är så usla och helt saknar finess och tajming. År 2006 såg jag inte galan.

Igår fick Fotbollsgalan en ny chans. Trots allt var jag ju övertygad om att Kungen skulle få sin andra guldboll och alla chanser att se honom glänsa vill jag ta. Jag är tillräckligt gammal för att ha sett världens bäste Larsson spela. Ja självklart Bosse Larsson. Finns det andra Larsson?

Fotbollsgalan var med undantag för Zlatan och hans triumferande minuter med både glasbollar och Guldbollen, en riktigt pinsamt jobbig föreställning att ta sig genom. Inte ens någon med total avsaknad av humor kan skriva sämre skämt. Sen att Adam Alsing inte är en person som har förmågan att framföra skämt på ett bra sätt gör det hela om möjligt, ännu sämre.

Jag tycker att man på allvar borde överväga att göra Fotbollsgalan till något bra. En värdig gala där man hyllar fotbollsspelare och sporten. Det måste få vara idrottarna som står i centrum på en sån här gala, inte usla komiker eller deras illa skrivna skämt och ej heller en programledares ofantliga egoism och övertro på sin egen förträfflighet.

Vuxna människor borde kunna uppföra sig kan jag tycka. Det ska inte behövas ordningsregler. Tyvärr tvingas man att konstatera att ordningsregler hade varit nödvändigt för IFK Göteborgs A-lagstrupp. Att supa sig så full att man inte ens kan prata är inte värdigt vare personen i sig eller alla supportrar och barn som ser upp till denne. Bengt Andersson, det där var inte alls vad jag innerst inne tror att du vill bli ihågkommen som med din sista insats i det svenska fotbollsfinrummet.

De käcka götlaborgarna skulle för övrigt göra sig lustiga med Lennart Johanssons pokal genom hela direktsändningen. När Magnus Uggla uppträdde ville en av IFK:s spelare att han skulle ta emot mästarpokalen och vifta med den på scen. När The Ark uppträdde ställdes pokalen på ena utsprånget av scenen. Inte en enda gång hörde jag Umeå IK:s spelare fyllesluddra eller springa omkring i salongen med sin mästarpokal. De uppträdde med den värdighet och auktoritet som det anstår sanna mästare.

Jag konstaterade efter galan att man glömde prisa och ära årets i särklass bästa försvar - de advokater som lyckades få Svenska Fotbollsförbundet att kringgå sina egna regler och inte tvångsförflytta IFK Göteborg en eller två divisioner neråt i seriesystemet.

För mig är IFK Göteborg odiskutabelt de mest ovärdiga svenska mästarna som hittills korats i landet. Inte baserat på deras prestation på fotbollsplanen utan för att de om de hade varit Örebro SK inte ens hade fått delta i Allsvenskan 2007.

*************************

Då var den svenska klubbfotbollen all för 2007. Ett snart bortglömt år. Vi blickar framåt och vi bekänner oss till den enda sanna tron.

Vi tror på MFF allsmäktig, allsvenskans och svensk fotbolls gigant.
Vi tror ock på Zlatan Ibrahimovic, hans enfödde lirare, vår Frälsare,
vilken är avlad av den helige Roland Andersson,
född av jungfrun Julka, pinad under Hans Borg,
utbuad, hånad och utskrattad,
nederstigen till superettan,
i oktober uppstånden igen ifrån de dåliga, uppstigen till Allsvenskan,
spelandes på allsmäktig Malmö FF:s gröna plan,
därifrån igenkommande till att måla långskott och nickar.

Vi tror ock på den helige Bosse,
en helig allmännelig stadion, de heligas förening, buropens förlåtelse, de formsvagas uppståndelse och ett evigt vinnande.


Amen

Inga kommentarer: