Som vanligt var det få, ja det var väl bara vi två som brukar öppna munnen, som ställde frågor och tog diskussion om det som presenterades. Förvånar mig oerhört att folk bara sitter tigande och stirrar. Inte någon ska komma och inbilla mig att de inte har några synpunkter på det som sägs. Engagemang? Vad hette det sa du? Det värsta är att många av dem som inte säger ett pip nu kommer att snacka i korridorerna och bakom ryggen på folk. Tänk så mycket enklare det vore om alla kunde säga sin åsikt i en diskussion och delta efter bästa förmåga. Det hade definitivt bidragit till bättre utkomst av mötena och effektivare möten dessutom.
När jag kom hem var jag så irriterad att jag var tvungen att ge mig ut och springa sex kilometer. Rundan gick på några minuter kortare tid än vad den brukar ta. Kanske vore en idé att filma nästa månadsmöte och se på valda delar innan jag ska ut och springa för att effektivisera min löpträning. Kände mig lugn och fin när jag kom hem från rundan och hade duschat. Löpning är meditativt och ett underbart sätt att rensa tankarna.
16 kommentarer:
Mmm, många människor är för fega för att stå för vad de tycker. Det får man erfara allt som oftast, en hel del på sistone faktisk.
Men det är nog framför allt i engagemanget som det brister när man har åsikter och ändå inte deltar i diskussionen.
Vill du kan jag skriva några hetska kommentarer om tex. MFF varje eftermiddag så att du kommer i rätt stämning för en löprunda varje dag....;-)
För mig omfattar social kompetens även att kunna delta i möte och diskussioner på ett engagerat och aktivt sätt. Gårdagens möte hade faktiskt varit oerhört mycket mer konstruktivt och produktivt om det hade först mellan enbart Jonny, Håkan, Johanna och mig.
Det gör mig rent ut sagt irriterad att se folk som man vet alltid har åsikter sitta som fågelholkar och inte knysta minsta lilla ord. Okej, några på mötet valde att sitta längst bak och viska, tissla och tassla om det som sades. Samma personer som sen lär springa och snacka i korridorerna och bakom ryggen på folk. Är så trött på att det ska vara på detta sättet.
Ann, du kan väl inte skriva hetska kommentarer om MFF? Vad ska du relatera dem till? BoIS? Ha ha ha...
Jag får säga att jag orkade helt enkelt inte lägga mig i efter ett tag då jag ansåg att det blev en rätt hätsk stämning mellan Johanna och Håkan stundtals. Johanna argumenterade för sin åsikt benhårt att hon minsann inte hade nån nytta av detta och Håkan försökte väl påpeka att hon kanske hade det framöver.
Jag kan ju förstå att Johanna vill vara där hon är och att hon inte har några planer på att göra annat och det är väl hennes grej. Det gjorde hon väldigt klart under mötet. Jag vet även att du är där du är men hellre vill vara någon annanstans. Så långtidsuppdrag på TP till trots är ni helt olika på detta sättet.
Iaf jag kände direkt att jag ser en nytta i att kompetensutveckla mig i flera av dessa ämnen, oavsett ifall jag blir på TP ett eller tre år till. Som Håkan sa, om man vill byta uppdrag, eller få uppdragsrotation, då måste man uppfylla kraven som kunde ställer, och det i förhand. Sen är jag fortfarande "rätt ny" i branschen och vill gärna ta varje möjlighet som kommer för att vidareutbilda mig, med det slutgiltiga målet att inte vara på TP mer än detta uppdrag.
Så jag höll med Håkan rakt av här faktiskt. Synd att debatten snöade in sig på en individs egna vilja mot vad det faktiskt handlade om: att företaget ger oss anställda en plattform och möjlighet att utveckla sig på "egen hand" och till en början inom ett visst antal ämnen som kan tänkas vara intressanta för oss i arbetslivet och framtida uppdrag.
Deltagande var ju som sagt frivilligt, inte bara gällande fortbildning, utan även "debatt".
Varför sa du inte det på mötet då? Du tillför inte ett dugg om du inte framför dina åsikter. Sen tolkar du det Johanna sa som fan läser biblen.
Johannas huvudsynpunkt som Håkan inte verkade vilja förstå var att det är slöseri med tid och pengar att för oss med uppdrag som sträcker sig flera år fram i tiden nu läsa SCRUM, DITA eller något annat som förmodligen ser helt annorlunda ut 2012, om det ens är aktuellt då.
Bra skrivet Jens. Precis det var huvudtanken med min hätska diskussionmed Håkan!
Jag är mycket positiv till att vi tar tag i kompetenutvecklingen igen. Jag anser dock att satsningarna bör vara välplanerade, väldgrundade och att det är rätt person i rätt tid som ska få chansen att fördjupa sig i ämnen som det inom snar framtid kommer att få nytta av. När en konsult själv känner på sig att det är lite osäkert på befintligt uppdrag eller om man har många små och korta upprag så kan den själv ta initiativ till att bredda sitt CV för att komma ut på marknaden så snabbt som möjligt igen. Men så länge ledningen för CIM inte aktivt underlättar för uppdragsrotation så finns det ingen som helst anledning för en person med ett långvarigt uppdrag att i någon större utsträckning vidarutveckla och bredda sina kunskaper (förutom för den rent personliga utvecklingens skull). Men så länge säljarna för CIM inte aktivt frontar våra CVs till en kund med målet att sälja in konsulten på uppdraget så är det inte aktuellt. Det viktigaste för en konsult enligt min mening är att kunna lagom mycket och mycket och att vara flexibel och snabblärd och snabbt komma in i nya rutiner och situationer.
Jag ser att kompetensutveckling är på tapeten och att det rör upp känslor. Här klampar jag in med en trivial fråga: Hur står det till med gamla stolta kompetensgruppen Språk och Metodik? Om någon tagit över ordförandeposten så har jag S&M-standaret där hemma och kan lämna över det vid någon högtidlig ceremoni.
Alla grupper är nedlagda och tanken var att gårdagens möte skulle inspirera till en nystart. Vi vet dock inte i vilken form och utsträckning detta kommer att ske.
Det närmaste S&M-gruppen vi var igår var när Jonny pratade om sin gimpboll.
Varför jag inte sa nåt? En orsak var som sagt, att jag höll med Håkan och ansåg att jag inte kunde säga det så mycket bättre själv. En annan var att jag satt och kollade i MS-boken då jag ska skriva om en lathund för MS-program åt bostadsrättsföreningen.
Jag anser inte att det är slöseri med tid och pengar för konsulter i långa befintliga uppdrag att fortbilda sig i t.ex. DITA och SCRUM (som troligtvis ser exakt likadant ut 2012) precis av samma anledning som Håkan nämnde (och även du?), dvs ibland händer oväntade händelser.
I somras var jag från en dag till en annan på väg bort från TP, ur ett till synes långvarigt projekt. Två veckor senare skulle jag stanna till september. I mitten av augusti skulle jag stanna året ut. Blir jag förlängd igen? Troligtvis, men det kan man ju inte veta till 100%.
Jag vet att uppdragsrotation är en knepig grej, men där är ju dessa kompetensgrupper "key", för att använda ett Impact-begrepp. För att någon ska kunna komma ifrån TP måste någon kunna ersätta personen samt att den på TP måste ha nån annan form av kompetens att säljas in med hos en ny kund som kan kräva detta.
Med en speciell TP kompetensgrupp har vi internt möjligheten att öka den generella TP-krävande kompetensen inom företaget. Samtidigt får övriga (kanske de nu på TP) ny kompetens som inhämtas från någon annan grupp. Går allt som det ska har vi, säg inom 6 månader?, 3-4 pers till med adekvat TP-kunskap att kliva in i olika projekt och ersätta någon som har tillskansat sig ny kunskap för att "komma därifrån".
Själv ska jag försöka utbilda mig i XML (internt plus högskolekurs), DITA och SCRUM. Varför? Tja, man vet ju aldrig när man kan behöva yttra frasen "Visst, jag har koll på SCRUM och deras sprint-processer".
Och nej Johanna, jag förstår att du inte ser någon idé i att fortbilda dig då ledningen inte underlättat för rotation, men om vi saknar det nya kunder vill ha, hur ska vi då kunna roteras från dessa platser vi sitter på nu och vem ska ersätta oss? Jag ser denna nystart med kompetensgrupperna som en bra start att på ett realistiskt sätt komma igång med uppdragsrotation och det är faktiskt är ett sätt för ledningen att underlätta processen. Kanske ett litet sätt, men det är en bra början. Visst att man kan lära sig grunderna hos saker på två veckor, men om det inte står i CVt den dagen då en kund vill ha CVn så kommer individer utan den kunskapen troligtvis ha mindre chans att attrahera kunden i slutändan. Kompetens is key :) (även om det just nu verkar som waste of time)
I mitt fall lovar jag dig att det är slöseri med så väl pengar som tid att nu läsa något som jag kanske kan ha nytta av 2012.
Jag lovar och svär på allt som är heligt för mig att om jag idag skulle läsa XML eller något annat hade de kunskaperna varit helt borta 2012.
Jag har jobbat med XML, eller SGML som det hette på den tiden, och jag kan ärligt inte minnas något mer än att den övertro på vilka kompetenser som man tror att folk som jobbar med det behöver, är löjligt uppflrstorade och överdrivna. För att jobba med SGML i vilket fall behöver du bara kunna välja paragrafformat, precis som du gör i FrameMaker, InDesign eller något annat sidombrytningsprogram. Om vi skulle tagga text d.v.s sätta paragrafformat, i XML på TP kan jag lova dig att du inte kommer att få utveckla den master som vi ska jobba med. Du kommer bara att få välja paragrafformat och sen köra en check i slutet så att du har taggat rätt.
Visst är kompetens viktigt, men jag tror även att lång erfarenhet där man åtskilliga gånger har visat att man snabbt lär sig de program och metoder som kunden efterlyser, är väl så viktigt.
Som du skriver är du grön i branchen och baserat på vad du skriver konstaterar jag att du är ute och cyklar på en del områden.
Hittills har jag aldrig någonsin under mina 21 år som teknikinformatör varit med om att man i en intervju med presumtiv kund sitter och säger att man inte kan det som kunden efterfrågar i programväg. Du hörde väl själv vad Jonny sa igår eller var du för upptagen med att bedriva din fritidssysselsättning på betald arbetstid?
Jag hade aldrig sett FrameMaker+SGML när jag 1997 satt i en intervju med hos Volvo. En vecka senare med en extern tvådagarskurs och mycket påläsning börkade jag mitt uppdrag på Volvo. Det var aldrig någon som ifrågasatte min kompetens eller om jag verkligen hade jobbat med det programmet innan.
På det resonemanget du och Håkan för skulle vi alla var och en lägga väldigt mycket tid och följdaktligen pengar på att lära oss saker vi inte vet om vi kommer att ha nytta av. Med tanke på påståendet att vi bara drar in 17 papp per konsult i år anser jag det verkligen vara sann idioti att lägga pengar på att lära sig saker som inte genererar pengar nu.
För att komma lite från sidan i den här diskussion...
Håkan har en poäng i att "färdigutbildade" konsulter är lättare att sälja i vissa fall. Dock så ska man inte sticka under stol med att papper är en sak och kunskap/erfarenhet en annan. Det märks inte minst när nyutexaminerade 200 poängs studenter får ett "real-life" problem i knäet.
Utbildning efter behov när behovet uppstår anser jag vara mer nyttigt än utbildning för att det ska så vara. I SonyEricsson/Ericssons fall så var det för ett antal år sedan PROPS som gällde och var framtiden (not!).
Vad gäler just projektledning så är det bra mycket viktigare att sälja in sin personal på erfarenhet, personlighet och ledaregenskaper. Jag har varit inblandad i projekt där projektledaren var "jättebra" på modellen osv men i själva verket föll i kategorin "nötter" och var helt värdelös.
//HP
Just det, glömde en sak....
Tycker det är rent ut sagt skitdåligt att man ignorerar sina kollegor med anledningen "En annan var att jag satt och kollade i MS-boken då jag ska skriva om en lathund för MS-program åt bostadsrättsföreningen."
Förmodar att bostadsrättsföreningen inte är en kund till företaget, eller?
Jefla tjat om det jag kollade i MS-boken. Det med min BRF är inte så illa som det verkar. Ignorerade verkligen inte mina kollegor pga den boken, jag ignorerade dem inte alls, men då vissa saker sägs för 3e gången inom 10 minuter så kändes det inte som en diskussion/debatt längre. Så visst var jag uppmärksam på det som sades.
Men vi drar detta om den onda boken snabbt och hårt, som ett plåster.
Primära orsaken till att kollade i den, Microsoft Manual of Styles for Technical Publications, var att jag är intresserad av det och att studera in mig på mjukvarudokumentation. Dessutom har vi senaste tiden på Tetra Pak haft en del diskussioner om hur vi ska förhålla oss till Courier som just inputspråk, vilket relaterar till vad vi sagt om andra saker på TP, om hur de inte förhåller sig till nån "internationell standard". Under kvällens gång, dvs ca 2,5 timmar efter att jag börjat titta lite försiktigt i boken och ca 2 timmar in i mötets gång, kommer jag till insikten att jag faktiskt kan skaffa mig en viss praktisk erfarenhet i just denna form av mjukvarudokumentation.
Hur då?
Jo, i Augusti fick jag "ansvar" för att avregistrera nyckelbrickor och fick en 40-sidig bunte med papper föreställande en manual samt 1 st A4 med ca 15 rader rätt oläsliga meningar, som även hade en bunt handskrivna anteckningar, som var en form av lathund för att slippa läsa dessa 40 sidor. Tanken kom redan då att jag borde korrigera denna lathund nån kväll, helt på eget bevåg, eftersom det är ju trots allt sådana färdigheter jag ska ha, eller?
Jag är en person som trots teoretisk utbildning helst har något praktiskt hand i hand med teorin för att bättre lära mig saker. Igår kan man väl säga att jag fick en uppenbarelse om hur jag som ny och grön ska kunna få mer insikt i just mjukvarudokumentation. Jag skriver om det där pappret. På min fritid. För att frivilligt, och utan kostnad för Create, öka mina säljbara egenskaper och kunna sätta i mitt CV "Kännedom om Microsoft Manual of Styles for Technical Publications".
Eftersom jag inte har massa erfarenhet måste jag ju som sagt kompensera med att ha ett brett register och jag tar alla chanser jag kan för att bli mer säljbar för Jonny och Håkan.
Visst, det kanske föll sig olyckligt att det var ett externt papper jag valde att lära mig med, men just nu finns det inga interna saker jag kan utveckla mig med och då får det ske på min fritid. För utveckla mig, det planerar jag att fortsätta med.
Du behöver inte hålla något försvarstal här. Min huvudsakliga reaktion på gårdagens möte grundar sig helt och hållet i att det bara är jag och Johanna som säger något. Alla måste ha en åsikt. Faktiskt tycker jag att man är feg om man i vår lilla grupp och väldigt öppna företag inte vågar att ens ställa en fråga eller ge sitt stöd för någon åsikt. Jag vet att det viskades i bakre raden och jag vet att det snackas i korridorerna och bakom ryggen på folk och jag tycker att det är ett oerhört kontraproduktivt sätt att engagera sig i sitt företag.
Angående ditt påstående om att jag vill vara någon annanstans så har du i sak fel, men jag tänker inte redogöra för mina önskemål och planer varken här eller mellan fyra ögon med någon annan än Jonny.
MS är djävulens redskap och en förkortning som jag aldrig mer vill se på min blogg. Nu ska ni alla spotta sju gånger över höger axel. Tvi tvi tvi...
Skicka en kommentar