Jag tog mig runt på mitt handicap både slag och poängmässigt. Det kändes helt klart hoppfullt inför fortsatta rundor och det var alldeles fantastiskt roligt att spela igen.
Bäst spelade jag det sjunde hålet. Med vinden snett bakifrån mig slog jag en järnfyra på 190 meter där bollen precis rullade av högra delen av fairway. Från de återstående 135 m limmade jag nästan stickan med en järnnia - det saknades en dryg meter för att bollen skulle ligga pin high. Jag sänkte birdieputten och gjorde en spontan glädjedans på green.
Golf är kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar